stälje
ja jag vet att jag har levt i skyddad verkstad i skogen hela uppväxten, inte i wasaskolan, inte på svedjevägen, inte på buss 753. jag vet det och självklart är det utgångspunkten för mina åsikter (där jag kategoriskt fördömer dem som tycker att blåögda helyllesvenskar är bättre än de svenskar som har fler kulturella bakgrunder oss blåögda).
starka armar säger att jag med mina knappa erfarenheter inte kan förstå, att jag inte har rätt att fördöma.
men även om jag har en kärnfamiljsuppväxt i en by där vi var 14 elever i klassen så har jag rätt att bli upprörd över åsikter som gör mig grinfärdig av ilska.

anledningen till att jag hållit mig på rätt sida om lagen är ju inte att jag har blå ögon. det handlar bland annat om att jag fick växa upp i en trygg miljö.
anledningen till att kids kastar sten på bussar och misshandlar i grupp är inte att de ha bruna ögon. det handlar bland annat om att de inte fått möjligheten att växa upp i en trygg miljö.

så frågan är inte vem som gör vad - utan hur vi skapar en trygg miljö för alla södertäljebor, hur vi skapar likvärdiga förutsättningar för alla.
det är jävla utmaning, som trots allt känns 1000 gånger mer konstruktivt att fokusera på, än att kalla varandra för nedsättande öknamn.