Malmamarkan
Jag fortsätter med mitt klasshat.
Äter middag på hamburger-restauranger och går på marknad i Malmköping. Ser alla skrikande ungar, alla sjukligt överviktiga, alla tunnslitna linnen, alla foppa-tofflor och jag tänker "jag är bättre än er" och jag föraktar.
Föraktar för att dom tror att Arcade Fire är ett tv-spel, för att dom köper kläder på Coop och aldrig hört talas om Rodebjer, för att dom bara äter halvfabrikat och inte förstår Nina Björks ifrågasättande av vårt ekonomiunderkastade samhälle.
Och sen skäms jag förstås. Vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till mina egna äckliga attityder. Jag brukar stoltsera med att farfar var statarunge, att jag torkat bajs som underbetalt vårdbiträde, att jag gillar lättsmält färgsprakande underhållning som Fantastic 4 och Britney. Men jag vill tydligen inte frottera mig med mina gelikar. Det är fan helt förjävligt.

"Det tog mig flera år / att fatta vad som hänt / sen börja jag förstå: / Klasshat i vår tid, hallå! / Vem var Ante, vem var jag? / Vem var dålig, vem var bra?"
Doktor Kosmos, Ante

i trädgårdslandet
jag har gjort egna rädisor och idag är en bra hårdag. livet i love u!

Gammalsby tor
världens minsta semester räcker inte till. hela tiden ägnas åt att låta bli att tänka på all oro. nervösa och obehagligt pickande tankar på jobb, boende, pengar, kärlek blir till ett omöjligt skräp i ögat - jag försöker blinka bort det men det går inte, försöker tänka bort det men det finns ändå kvar som en skavande fan i mitt synfält.
jag har allt man kan begära och vet inte vad jag vill ha. min generations normaltillstånd?

lite glada bloggnyheter
Jenny bloggar igen efter en tids uppehåll. Jag gillar't och ser fram emot att träffas på El Grande!
På Linus blogg, med det oslagbara namnet loveislikejazz, laddas fina bilder upp hela tiden nu.
Min favoritbloggare Ania har lagt upp länkar, bland annat till jordens finaste blogg, nämligen Utterungarnas. "Ni får också komma ihåg att vi inte bara är barn, vi är också utterungar."
Mannen gör dessutom en fin insats när han recenserar film.

En ostig bild från ett slott

mot en ö i havet
vi har bredband nu. bredband i vårt lilla blåa hus. (Eller stora gråa, vi har grälat om det där.) vad mer kan man begära?
Nu: semester. spela vår låt trumhinnesprängarhögt i bilstereon och glömma vardagen under hyrda lakan, treva oss fram på nya platser och skälla på havet, samla ihop nya minnen och hoppas vi kan dela dom i hundratusenmiljoners år. (ostigt, jag vet.)

På lokaltidningsredaktionen
Jag har börjat att allvarligt ogilla det här jobbet. och idag kom jag på en ny teori om varför: det handlar om alla informatörspersonligheter.
Därför:
Hej Informatör! Du har valt ett jobb som går ut på att serva omvärlden med information. Det är ditt jobb. Du har valt det jobbet och du kan närsomhelst säga upp dig.
Så: om du hatar ditt jobb, och om du väljer att ta ut ditt hat på alla besvärande journalister som ringer dig dag och natt - gå och dö.
Jag ringer dig, herr/fru informatör, för att få information. Inte för att bli avsnäst av eller suckad åt, inte för att få spydiga svar eller arga gläfs. Apa kan du vara själv.

Kusens backe
bäst just nu:
sovmorgon
Adam Tensta

igår gruppjogging med friskis och jag ser framför mig hur den finska fröken fnissar elakt i smyg. för varför skulle hon annars låta oss göra obscen-juck-övningen, på en gräsmatta fyllt synlig för sjukhusets alla patienter + alla seglare? Jag vill inte jucka min mutta framför seglare never ever.

ps: jag känner mig som 100 år när jag ser Tokyo Hotel på tv och femteklasspojkar med kajal i Mölnbo. Måste hooka med nåt kid som kan tell me all about emo?

IKEA
dubbeldejt i Skärholmen köpcentrum och detta är livet nu hädanefter? inget mer dödsförakt, inga fler män i min säng, ingen mer ensamhet, inget oberoende längre, ingen destruktiv dumdristighet.